Tuban är brassektionens basinstrument. Men ursprungligen var "tuba" namnet på romarnas kamptrumpet, föregångare till våra dagars trumpet och basun. Tuban är ett sent instrument i historien. Först omkring 1830 konstruerades den av en tysk och kom i symfoniorkestern att ersätta Ofikleiden (gammalt, lågt bygelhorn med klaffar). Den är förvånansvärt rörlig i förhållande till sin storlek (klangmässigt). Dess klang kan vara lika mjuk i svaga partier som den är kraftfull i bombastiska avsnitt. Stor, tung och ödesmättad är den i ett av de mest bekanta soloavsnitten för instrumentet, i Ravels orkestrering av Musorgakijs "Tavlor på en utställning". Satsen, i vilken tuban spelar huvudrollen, är "Bydlo", som handlar om hur en polsk oxvagn tar sig fram på leriga och svårframkomliga vägar. Instrumentet har 4 eller 5 ventiler och har stor rörvidd, som växer från munstycket ut till ljudtratten (klockstycket).

Richard Wagner ville ha ett instrument med valthornets klang men i ett djupare läge. Han lät därför konstruera Wagnertuban, som inte skall förväxlas med den vanliga bastuban. Wagnertuban har en stor och genomträngande klang, men är samtidigt - liksom tuban - majestätisk och högtidlig. Och det brukar vara hornister som spelar på Wagnertuban.